Nyttig katharsis

Jag har inte alltid hybris. Sista veckan har gudarna kastat mig ned i katharsis som kulminerade idag på gymet. Det var inte mer än en vecka sedan jag tränade, men det var månader sedan jag sist tränade body pump. Denna träningsform brukar jag betrakta som min paradgren. Jag känner mig alltid jättestark och mäktig när jag tränar body pump. Det passar dessutom mig jättebra att styrketräna i grupp för att jag är en sådan ögontjänare och en sådan mallgroda att det sitter jättelångt inne för mig att ge upp i ett jobbigt moment eller plocka av vikter - alltså blir det för mig väldigt effektiv träning. Men inte idag. Jag stretade motvilligt iväg till gymet mest för att jag fått panik på hemmiljön där precis alla utom jag har varit sjuka och gnälliga. Eller, jag har väl inte heller varit på topp, men inte tillräckligt dålig för att förtjäna några som helst martyrpoäng eller lat självömkan under täcket. Så jag ägnar mig åt mycket mer plågsam självömkan i gymet istället. Jag har ju tydligen någon form av infektion i kroppen, om än inte fullt utblommad. Dessutom så har jag PMS. Därutöver har jag gått upp flera kilo efter avslutad amning och en snabb titt i spegeln bekräftar att det enda på mig som blivit mindre de senaste månaderna är brösten och självförtroendet. Ikväll var en träningsmässig katastrof. Jag orkade ingenting. Jag ville bara gå hem och när det var dags för utfall ville jag bara gå hem och dessutom gråta. Nu, när jag väl är hemma tänker jag inte gråta. Men jag tänker faaan gå långpromenad i morgon. Och sen ska jag skrämma mig själv in i gymmet igen. För jag tänker inte stå och titta på när jag förfaller. Sannerligen, jag säger er...