Av alla tider på dygnet är den jag gillar minst timmen mellan fem och sex.
Oavsett hur dagen i övrigt förlupit så urartar alltid just den stunden. Det är då barnen börjar få soppatorsk oavsett hur duktig jag varit med bra mellanmål. Det är då kvällströttheten börjar sätta in. Det är då jag själv känner mig urlakad som en disktrasa efter sjuttioelva blöjbyten, skrik, småbråk, duster, legobyggen och vällingflaskor. Det är då börjar tycka att dagen som pågått sedan sju i morse hemma med barnen och är inne på den elfte timmen börjar kännas aningen långdragen. Det är DÅ det är meningen att jag ska vara kreativ och effektiv och laga en god och hälsosam middag åt familjen. Det är då det är meningen att jag (piffig och pigg) ska glatt leende hälsa sambon välkommen hem till familjeidyllen. Det är då det är meningen att barnen ska snällt leka med tåget eller nåt för att sedan ivrigt marchera mot matbordet för att med god aptit sätta i sig den allsidiga måltiden.
Inte hängandes i mina byxben ylandes som gastar. Hör ni det, ungar?
onsdag 6 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar