Att tilta självbilden

Det finns situationer när jag känner mig helt i fas med min egen självbild. Eller rättare sagt, helt i fas med den självbild jag har som jag önskade var sann oftare. När jag handlar en massa sköna gröna livsmedel på ekoaffären och sedan lagar förförisk mat i ett doftande kök, då är jag i fas med min självbild. När jag efter dagishämtningen tar en frisk långpromenad runt gårdarna här ute (givetvis förberedd med fruktmellanmål till barnen), berättar för dem om vad som händer i naturen, pratar om hästarna i hagarna och stannar till för att ta ett snack med hönsen, då är jag i fas med min egen självbild. När jag kommer enormt bra förberedd (och i tid) till ett möte, med prydliga utskrifter på allt jag vill förmedla och utmärkta genomtänkta svar på de frågor som dyker upp, då är jag i fas med min självbild.
Sen finns det stunder då jag och självbilden divergerar. Som nyss när jag satt i soffan och slafsade i mig studentnudlar med soja och bölade ned i soppskålen till Celine Dion som gästade Oprah. Inget Kodak-moment direkt. Eller det kanske var just det det var.