Entropi

Mitt hem ser allt som oftast ut mer eller mindre som en kvart. Fast inte en knarkarkvart utan mer en småbarnskvart. Det är bara att konstatera att småbarn är jäkligt dålig Feng Shui, för i vårt hem råder verkligen ingen harmoni. Jag plockar konstant och går sällan från ett rum till ett annat med tomma händer. Har alltid med mig någon pryl som ska tillbaka till sin rätta plats. Trots att jag inte tycker jag gör annat än torkar av ytor är allt täckt av en hinna orsakad av små kladdiga barnhänder. Det är aldrig riktigt rent hemma, sällan ens halvrent. Leksaker ligger ständigt strösslat ut över golvytorna. Det står alltid någon form av barnfordon parkerat på strategiska ställen; En bobbycar framför spisen. En trehjuling mitt på tröskeln till köket. Brödsmulor, riskorn och makaroner trillar ned från borden och fortplantar sig ut över golvytan. Och jag lider. Jag kan inte bo i ett skitigt kaos och klara att strunta i det. Röran signalerar till mig att jag inte har kontroll och det stressar mig. Jag får ångest av oordning, jag förknippar det med social misär och känner en oro i maggropen. Jag mår verkligen fysiskt bättre efter att jag plockat upp grejer från golven och fått sängen bäddad. Ibland får jag spelet och städar frenetiskt. Min sambo brukar då säga att det verkligen syns på mig hur jag förändras i takt med att ordningen i hemmet återställs, att det är precis som att jag har ett mörkt moln omkring mig som skingras i kapp med att såpadoften sprider sig.
Entropi är måttet på oordning. Termodynamikens andra sats säger att naturens riktning är att öka oordningen. För att motverka det förloppet måste man tillföra energi. Att det är sanning behöver man inte ha läst ett enda poäng fysik för att veta, det räcker med att skaffa ett par ungar så blir man varse.