torsdag 13 mars 2008

Att ta ut glädje i förskott

Ibland överträffar något alla förväntningar. Som fredagen.
Jag ser tillbaka på den i något slags lyckorus och allt är som i ett töcken. Men det finns tillfällen som planeterna satt optimala koordinater för att just den kvällen ska bli sådär lyckad. På ett sätt som inte riktigt går att beskriva. För det går inte att berätta om hur kul det är att vara ett band, ett lag som tillfälligt sammansvetsade gör något läskigt och roligt tillsammans. Inte heller kan jag beskriva hur det känns att sitta med dessa nya bekantskaper och äta middag, dricka gott vin och förväntansfullt pladdrande slå ihjäl de sista timmarna innan det ska ske. Hur vi hittar gemensam rytm och har slutat känna varandra på pulsen för att istället åtnjuta synergieffekten av den nya gruppen. När vi bytt om och står bakom scenen och väntar, taggade, laddade och bekräftar varandra för att mobilisera stryka och energi. Och så urladdningen. Uppe på scenen med en publik som bara vill älska oss, och gör det. Korta minnesfragment av en kille som slänger sig flytande ut över publiken, en tjej som bara står och helt hängivet sjunger med i varenda ord och så folkmassan som hoppandes, skrikandes och pulserande kokar som en gryta på golvet nedanför oss. Går det att beskriva den förenande känslan när man kommer ned från en sådan gemensam upplevelse, kramkalas och den inbördes beundran? Eller euforin när vi dessutom blir utsedda till vinnare och går vidare till final! Då är vi odödliga, fantastiska och den tävling vi inte tog på allvar innan blir helt plötsligt något åtråvärt. Men framför allt så får vi göra det igen!
Så här sitter jag dagen innan och njuter av en härlig kväll. Och försöker gå in förutstättningslöst in i en kväll som jag inte kan låta bli att hoppas blir lika fantastisk. Men som lätt kan bli ett västgötaklimax utan like. Och hur ska jag isåfall tackla det utan att det blir smolk i bägaren även gällande den första kvällen. Det är levnadskonst det, att klara av att isolera de två olika tillfällena, både i förväntning och i minnesbilder.

Inga kommentarer: