Nu räcker det.
Jag har fått nog.
Jag vill inte skrapa fler bilrutor. Jag vill inte kränga på fler halvfuktiga overaller på motspänstiga barn. Jag vill inte bli alldeles stel i ryggen när jag hör talas om att det går en ny epidemi med vinterkräksjuka. Jag vill inte få mer takdropp i nacken. Jag vill inte sitta och frysa mer med halsduk och kofta på kontoret. Jag vill inte fastna i fler trafikköer så fort det snöar. Jag har ingen lust att skotta på uppfarten. Jag tycker att allt ser blött, grått och fult ut. Jag vill inte åka i mörker både till och från jobbet. Jag är trött på narig hy och självsprickor. Jag är trött på orkeslöshet och bleka ansikten. Jag är trött på att gnälla och att höra andras gnäll.
Ge mig lite solstrålar. Låt mig luta mig mot en södervägg med en kopp kaffe i handen. Låt mig höra ljudet av fötter mot helt torr asfalt. Låt mig känna doften av blomknopp och gräsmatta som börjar torka upp. Låt mig se en snödroppe bryta sig upp genom frusen mark. Ge mig ljus och fågelsång. Ge mig en vårjacka och prickar på näsan. Ge mig en promenad genom en nyvaken natur. Jag vill ta på mig gummistövlar och sätta årets första spadtag.
Låt det spira.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vadårå? Närå... Jag håller fullständigt med. Jag tror faktiskt att jag och de mina inte riktigt passar för det här klimatet och borde emigrera. Fy f-n vad vi har varit och är sjuka hela tiden. Alltid är det någon i familjen som är sängliggande. och blir vi mot förmodan friska samtidigt allihopa då kommer nästa chock assistenterna är sjuka och sen är vi där och trampar igen. Märker du att jag fick in citat från varning för barn? längtar efter dig!
Skicka en kommentar