Soundtrack of mitt liv

Hur skulle ett soundtrack of mitt liv låta hittills?
När jag hör Ordinary Day med Duran Duran så förflyttas jag omedelbart till ett smoggigt Los Angeles, blaskig pulvercappuccino och tuna melt sandwich i ett instängt sånglabb. Beyond The Pale med The Mission doftar rökelse, svarta second handkläder och svartvinbärste. Alla låtar från Christian Waltz första skiva förflyttar mig till sommaren -99, jag och min lillasyster var singlar, fria och galna och jag skulle precis börja mitt nya liv som studerande på KTH.

Det finns få saker jag gör utan musik. Musiken har alltid präglat mitt liv och kompar alltid mig med en ljudmatta. Det finns nog ingen situation då jag inte har en låt i huvudet så att säga. De musikaliska kopplingarna behöver inte nödvändigtvis illustrera tillfället eller skildra mitt sinnestillstånd. Jag behöver inte heller faktiskt tycka om låtarna, de bara finns där och de kan ibland bara fungera som förströelse. Jag kan sitta på projektmöte till Thong Song. Jag stressar till dagis med Can´t get you out of my head. Men de flesta låtar som akompanjerat mina vardagstimmar bara flyter förbi. Jag minns ju oftast inte att jag suttit och gnolat på Deacon Blue på Roslagsbanan i tisdags, även om så var fallet. Inte märker jag kanske heller hur ofta I kissed a girl spelas när jag kör längs Arningeleden vid sjubläcket på morgonen. Men faktum är att det i längden kommer prägla hur jag ser tillbaka på mina dagar.