Komplicerat förhållande

Jag har en förtroendekris med min bil.
Vi har haft ett bra förhållande fram till nu. Den har snällt rullat mig dit jag vill, jag har tankat och tvättat och pysslat om.
Men i julas hände något. Min bil började svika mig. Konstiga lampor började lysa. Antisladdsystemet aktiverades helt oprovocerat och sedan bara stretade sig min lilla bil framåt för att jag helt enkelt tvingade den. Bilden svarade med att verkligen storstrejka och hitta på egna spratt. Att stänga av motorn mitt i rondeller var favoriten bland djävulskap. Jag började dra mig för att köra till jobbet. Var inte längre säker på att jag skulle rulla ut i korsningar eller om jag skulle bli stående med motorstopp. Jag hade hjärtat i halsgropen när jag skulle ta mig upp för en brant backe för lilla audin orkade helt enkelt inte.
Det blev en tur till verkstaden.

Drygt fyra tusen svenska kronor senare så fungerar bilen fint igen. Det byttes en regulator och fixades med en sensor. Men förtoendekrisen är kvar. Jag accelererar och känner efter: Svarar den lika piggt som förr? Är bilen verkligen återställd eller kommer den lägga av igen? Jag lyssnar efter konstiga ljud, sänker radion och undrar om det verkligen ska låta sådär? Dundrar det inte lite konstigt? Känns inte styrningen lite stum? Kanske bromsarna ligger på?
Känslan av ömsesidigt förtroende mellan mig och lilla blå bilen är lite tilltufsad. Vi hade ett fint förhållande, men nu har något hänt.
Jag vet inte riktigt var vi står.