Gaaaaahhhhhh

Kvällen före den stora kvällen. Jag ska upp på scenen och sjunga rock, äntligen, men har fastnat i klädvalslimbo toppat med en aning medelålderskris.
Vad i höga helsefyr tar man på sig? På något sätt vet jag exakt hur jag vill se ut, men bilden är ändå diffus: Jag vill vara snygg, såklart. Jag vill se ut att vara i mitt rätta element. Som att jag liksom är helt självklar där, utan att i egentligen ansträngt mig för mycket. Det får med andra ord inte synas att jag lider dessa kval. Det får inte synas att jag i desperation rotat igenom garderoben och kutat igenom alla klädbutiker inom räckhåll.
Hur som helst måste mina kläder i alla fall en aning rockiga ut, men samtidigt vill jag inte få någon att tänka på den där värsta sortens coversångerska. Den där bedagade rockbruden. Men inte bedagad på det magra, glamourösa sättet, utan bara på det där uttjänta förortsmorsesättet med fimp och svanktatuering. Balansgången är hårfin.
Jag provar en ärmlös topp, men nyper mig i gäddhänget. Jag provar en t-shirt men hakar upp mig på hur den hakar upp sig. Jag provar ett linne och granskar kritiskt min vinterbleka hud, alldeles för mycket hud. Jag provar klackar. Jag provar örhängen. Jag sätter upp håret. Jag släpper ned håret.
Så hur hittar man en rockig stil utan att bli schavig? Hur känner man sig bekväm utan att se helt nedklädd ut? Hur ungdomlig kan jag vara utan att bli patetisk? Hur hittar jag mig själv i den här förvirringen? Tänker jag för mycket? Bryr sig någon alls hur jag ser ut?