Svenne-Noveau

När jag var tonåring var jag otroligt fixerad vid att vara cool. Eller, jag använde aldrig det ordet, men det var helt klart det jag strävade efter. Det gällde att välja rätt i allt. Att vara rätt i allt. Att klä sig rätt i allt. Framför allt gällde det att inte vara som alla andra. Jag minns att jag och mina vänner betraktade "de vanliga" med största förakt och kallade dem "svennar". Att vara "svenne" hade väldigt lite med etniskt ursprung att göra, "svennigt" var mer definitionen på allt som var vanligt, folkligt och mainstream. Tomas Ledin var svennig. Allsång på skansen självfallet svennigt. Husvagnssemester var svennigt. Att blondera håret (om det inte var alldeles trash-blont) såklart och att klä sig som alla andra var svennigt. Att äta tacos var svennigt, och fläskfilé likaså. Att röka Gula Blend, gå ekonomlinjen, dansa till Ace of Base, ha ljusa jeans och åka till Mallis var toksvennigt. Vi föraktade studenter i overall på roliga upptåg. Vi hatade fnittriga, blonderade tjejgäng som hade brunkräm och solade solarium och gick ut på det förhatliga utestället Video Cafe. Vi undvek alla som inte utmärkte sig på det där andra viset. Det alternativa. Där var vi inte så nogräknade och alla alternativa klumpade ihop sig i någon märklig "vi är frivilligt utanför"-massa. Det var kommunister i mockakavaj från myrornas med Leninmärke, det var depprockare i kolsvart hår och mycket spetskrås, det var punkarna med oftast slokande tuppkam och skinnpaj med anarkist-A på ryggen. Där slank även med ett och annat skinhead som förhoppningsvis är omvänt nu. Precis som vi andra. Vi som var så angelägna om att vara annorlunda, men i själva verket hade vi ju också följt en ström, om än betydligt smalare. Vi hade ju också våra normer och oskrivna regler. Vi hade ju också våra no-no´s och måsten.
Numera är jag allt annat än annorlunda. Min strävan efter att vara cool, uttryckt eller ej, ebbade nog ut någonstans hitom trettiostrecket. Nu åker vi till Kreta och bor på hotellkomplex, det skulle jag aldrig drömma om för tio år sedan. Jag blonderar håret. Jag har skivor med Eros Ramazzotti, Toto och Lisa Nilsson. Jag bloggar helt ogenerat om att jag önskar mig en husvagn. Jag dricker kartongvin och sjunger med till Så ska det låta. Jag anser att en riktigt lyckad kväll är när man ätit en god middag och sedan spelar TP till långt in på natten. Jag har luddiga innetofflor och glansig morgonrock. Jag tycker det är kul med femkamp på Grönan. Jag gillar att sjunga karaoke.
Är jag kanske mer mot strömmen nu när jag slappnat av än när jag spjärnade emot för allt jag var värd? För nu tycker jag faktist att det är coolare att skita i vad som är coolt. Ni ser vilken Ärkesvenne jag blivit. Svenne-Noveau.