Morgontrött med stil

Jag har blivit med morgonrock.
Det är min första.
Jag har alltid längtat efter att ha en underbar morgonrock att skrida omkring i hemma. Jag har alltid tyckt att det ser så mys-glamoröst ut i något slags märklig kombination och i filmer verkar varje underskön kvinna ha en älskad morgonrock att se förförisk ut i. Samtidigt har jag aldrig riktigt tyckt att det funnits plats för ytterligare ett moment mellan nattlinne och kläder. Jag menar, det är en transportsträcka på tio meter till badrummet och duschen, behöver man verkligen ett extra plagg?
Men i vintras hängde den där i butiken. I kimonomodell. Ljust grågrön med vackra blommor. Sidenyta på utsidan, mjuk bomull på insidan. Den skulle kunna ha blivit min följeslagare redan då, men det var inte förrän jag hittade den inte alls lika oförskämt dyr på rean den fick komma hem till mig.
Så nu försöker jag anamma nya vanor. Jag måste implementera morgonrocken i mitt vardagsliv. Mitt kvällste intas numera i sidenglansig kimono. Jag gör färdig min morgontoalett i rocken för att sedan gå upp och byta om till dagens kläder. Jag omkullkastar mina rutiner för att ge plats för ett plagg. Jag bloggar i morgonrock, även om jag nästan glider av stolen av all sidenglans. Det är nya tider nu. Det är slut på att sunka runt i mysbrallor till morgonkaffet. Jag är fortfarande morgontrött, men numera med stil.
Jag har blivit med morgonrock.