Det slog mig något idag när jag hetsade igenom Täby Centrum på stulen tid med högst tillfälligt distraherat ettårsfödelsedagsbarn i vagnen. Jag var på jakt efter en scarves. En scarves att ha inomhus, som ett komplement till övrig klädsel. Inte alls för värmens skull. Inte för att det drog kring halsen. Bara för att se ball ut.
Så går jag in på i princip alla butiker, precis som jag brukar. Jag försöker att inte ha förutfattade meningar om varumärken, utan vill gå in med öppet sinne. Eller, nä, jag går inte in på Kapp Ahl, eller Flash eller Joy. Där någonstans går gränsen och min tid slösas bort. Men i övrigt så är jag nyfiken och kollar överallt. Men idag så fann jag en ny känsla hos mig själv. Känslan av att inte passa in. Att vara fel ute. OK, jag var just då inne på bik bok som har en utpräglad tonårsprofil. Men förr har jag alltid fnyst åt sådant och tyckt att jag plockar russinen ur vilken kaka jag vill, oavsett om de främst säljer turkosa mysdressar med budskap broderat över gumpen. Men idag hade jag en ursäkt redo att servera om frågan skulle dyka upp vad jag måhända kan ha för ärende så uppenbart för gammal för denna butik? Kanske en påhittad systerdotter? Eller, gud förbjude, ett barnbarn?
När hände det här? När blev jag så plågsamt medveten om min ålder?
Bäst jag terapitittar lite på the Voice eller nåt. Eller skaffar ett inlog på Lunarstorm..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar