Ständigt på väg

Varför kan man aldrig slå sig till ro? Ha tålamod? Varför är man alltid på väg?
När jag äntligen fått mitt hus, ett långt projekt med renovering och upprustning, varför sitter jag och letar tomter på hemnet? Varför fantiserar vi om husbygge över middagsbordet och är på undermedvetet husspan när vi åker bil? Den här ständiga rastlösheten. Att inte kunna rota sig och känna att här ska jag stanna. Att aldrig vara riktigt nöjd. Samtidigt driver den oss framåt, utvecklar oss och öppnar oss här hemma för nya resonemang kring hur livet ska se ut.
Kanske man ska lämna huvudstaden? Kan man rimligtvis försvara för sig själv (och sina barn!) hur man kan kasta bort flera timmar om dagen i pendlingstid?
Samtidigt vill jag ju ha ro att fila på vårt nuvarande hus så det blir precis som vi vill ha det. Att det finns ett värde i sig att vårda det man har och glädjas i det. Att gemensamt forma sitt hem efter sina drömmar. Att sakta se det förändras och se resultatet av sitt hårda arbete. Att se trädgården foga sig under min vilja och frodas på rätt ställen.
Måste bara kolla om det kommit upp något nytt på hemnet först.