När blev jag medelålders?

Det slog mig något idag när jag hetsade igenom Täby Centrum på stulen tid med högst tillfälligt distraherat ettårsfödelsedagsbarn i vagnen. Jag var på jakt efter en scarves. En scarves att ha inomhus, som ett komplement till övrig klädsel. Inte alls för värmens skull. Inte för att det drog kring halsen. Bara för att se ball ut.
Så går jag in på i princip alla butiker, precis som jag brukar. Jag försöker att inte ha förutfattade meningar om varumärken, utan vill gå in med öppet sinne. Eller, nä, jag går inte in på Kapp Ahl, eller Flash eller Joy. Där någonstans går gränsen och min tid slösas bort. Men i övrigt så är jag nyfiken och kollar överallt. Men idag så fann jag en ny känsla hos mig själv. Känslan av att inte passa in. Att vara fel ute. OK, jag var just då inne på bik bok som har en utpräglad tonårsprofil. Men förr har jag alltid fnyst åt sådant och tyckt att jag plockar russinen ur vilken kaka jag vill, oavsett om de främst säljer turkosa mysdressar med budskap broderat över gumpen. Men idag hade jag en ursäkt redo att servera om frågan skulle dyka upp vad jag måhända kan ha för ärende så uppenbart för gammal för denna butik? Kanske en påhittad systerdotter? Eller, gud förbjude, ett barnbarn?
När hände det här? När blev jag så plågsamt medveten om min ålder?
Bäst jag terapitittar lite på the Voice eller nåt. Eller skaffar ett inlog på Lunarstorm..

Bästalista 2007

Jag läste nyligen en lista för året 2007 som min väninna gjort. Hon hade räknat upp sina favoriter 2007 och uppmanade oss att följa hennes exempel. Saker som listades bland favoriterna var årets resturang, konsert, bok, projekt etc. Jag tycker om att göra listor och fylla i enkäter, det får mig att tänka till. Den här gången däremot var resultatet inte så upplyftande. Inte för att 2007 var ett dåligt år, för det var det inte, tvärtom. 2007 var ett spännande och roligt år då jag fött min andra son, precis flyttat till en ny ort och lärt känna en massa nya människor. Vi avnjöt första sommaren med hus och trädgård och vi har fått varit skapligt friska och sluppit sorgligheter och bekymmer. Däremot så har kulturutbudet lämnat en hel del att önska.
Årets konsert fanns det att välja mellan luciatåget på sonens dagis och sångnumret på barndopet vi var på i höstas. Årets bok? Valet står mellan Max Potta och Pippi. Årets film måste vara någon vi somnat till i soffan, trötta efter en lång vecka och dåsiga av rödvinet till fredagsmaten.
Jag tror inte jag postar den listan, det känns inte som den platsar.

Snart rakar jag av allt

Alltså det här med hår är absolut mitt största i-landsproblem. Utan konkurrens.
Hur jag än gör så trivs jag inte. Jag har kronisk Bad hair day och jag vet inte ens hur jag skulle vilja ha det. Snart rakar jag av eländet. Jag vet inte ens vad jag tycker är snyggt längre. Min syster och jag satt och jämförde våra id-kort och fann att bilderna var snudd på tio år gamla, ändå har vi samma längd på håret som när korten togs. Detta trots att mitt hår alltid har varit på utväxt sedan dess!
Hur går det ihop?!

Dyr Ekomat

Jag brukar handla på ett finfint ekolivs. Det är nog det största jag har sett (som ett liiitet ICA, men ändå), de har till och med shoppingvagnar. Där finns det mesta man behöver i matväg. Det finns naturligtvis inte pulvermos och fryspizza och sådana hel- och halvfabrikat, men det räknas ju knappt som mat heller. Visst är de ekologiska varorna dyrare än dito besprutade, men det är inte det som gör besöken på Ekolivs så dyra. Det är allt det andra man plockar på sig därinne: Mysiga teer med spännande örter för dygnets och livets alla skeenden. Spännande musliblandningar på dinkel och dadlar. Små kexsnacks av fullkorn kryddade med rosmarin (som var fantastiskt tilltugg till helgens vin) och mystiska tyska honungsvåfflor. Vackra frömixer att sprinkla över salladen och örtsalt som enligt eget utsago är "magiskt". Vem kan hålla sig från att köpa ett magiskt örtsalt?
Inte jag i alla fall.

Mom Jeans

Jag såg ett avsnitt av någon talkshow härom året, om det var Oprah eller Tyra Banks minns jag inte, men temat var jeansmakeover. De hjälpte några offer vars jeans var missklädsamma av olika anledningar. De var för tajta eller för korta och så fanns kategorin Mom Jeans. Mom Jeans är i bekväm passform, gärna stretchdenim, med en jämn präktig mellanblå tvätt. Midjan är bekvämt medelhög och rumpan blir platt som en pannkaka.
Precis som mina hemmajeans. Jag råkade se mig själv i spegeln härom morgonen när jag skulle baxa iväg storebror till dagis och det slog mig; Jag har Mom Jeans! Och det värsta är att det är i stort sett mitt enda hela par..
Oprah, var är du när man behöver dig som bäst?

Ständigt på väg

Varför kan man aldrig slå sig till ro? Ha tålamod? Varför är man alltid på väg?
När jag äntligen fått mitt hus, ett långt projekt med renovering och upprustning, varför sitter jag och letar tomter på hemnet? Varför fantiserar vi om husbygge över middagsbordet och är på undermedvetet husspan när vi åker bil? Den här ständiga rastlösheten. Att inte kunna rota sig och känna att här ska jag stanna. Att aldrig vara riktigt nöjd. Samtidigt driver den oss framåt, utvecklar oss och öppnar oss här hemma för nya resonemang kring hur livet ska se ut.
Kanske man ska lämna huvudstaden? Kan man rimligtvis försvara för sig själv (och sina barn!) hur man kan kasta bort flera timmar om dagen i pendlingstid?
Samtidigt vill jag ju ha ro att fila på vårt nuvarande hus så det blir precis som vi vill ha det. Att det finns ett värde i sig att vårda det man har och glädjas i det. Att gemensamt forma sitt hem efter sina drömmar. Att sakta se det förändras och se resultatet av sitt hårda arbete. Att se trädgården foga sig under min vilja och frodas på rätt ställen.
Måste bara kolla om det kommit upp något nytt på hemnet först.

Plain Jen?

Plain Jane är ju ett nedsättande uttryck för att vara slätstruken eller intetsägande. Jag tycker det låter fint. Att vara plain. Utan lull-lull. Utan hoochie-nails och tingel tangel. Utan raff och bling-bling. Plain. Ren.

nu bloggar även jag - och nu då?

ja... just precis. Och nu då?
Måste fundera. Återkommer.