Fyra år utan att ha något att säga?

Så jag sätter mig vid tangentbordet och fingrarna kröks i luften. De famlar över tangenterna och lokaliserar sin placering. Men ingen idé kommer. Nu heller. Var försvann min inspiration att skriva? Har jag verkligen på fyra år inte haft en enda fundering värd att sätta på pränt i ett mer omfattande format än en statusuppdatering på facebook? Nej, så är det naturligtvis inte. Det handlar nog mer om ett slags kreativ ångest och en integritetsfråga. Anledningen att jag inte skrivit något på fyra år handlar inte om att jag inte haft några grubblerier eller funderingar. Snarare att de har en karaktär där jag tvekar inför om jag ska kunna dela med mig. Eller att det jag skriver känns så futtigt. Jag kan inte blogga om vårlängtan, sångarglädje eller nya skor när mina funderingar rör sig kring liv och död, livsval och hur vi förstör vår värld i våra vardagliga val. Men jag varken vill eller vågar redogöra i detalj om allt som håller mig vaken i vargtimmarna innan gryningen. Den typen av navelskådning skulle bli alldeles för svart och introvert och självupptagen. Så jag ska försöka koka ihop någon form av gryta av det här. Och som i alla lyckade kompositioner behövs lite beska, lite sötma, nåt surt och något bittert. Vissa saker är lättare att formulera än andra. Men jag ska göra ett försök. Vi får se.