Vi flåsar oss uppför backen mot delfinariet. Större sonen står på fotstödet till vagnen, den lille snusar på sin filt. Sambon och jag har precis avslutat en något hätsk diskussion var och när lunchen skall intagas och därefter har vi ätit kall fussili med ljumna mamma scans för 69 kronor portionen. Eller ätit och ätit. Den äldste diffunderade ut i Bamses värld efter tre makaroner och den lille delade ut direktiv beträffande ketchupens koordinater på tallriken med påföljande koleriskt utbrott i mammas knä då vi underlåtit att inse vikten av placeringen.
Vi hinner precis till insläppet till delfinariet, varpå den äldre killen storgråter av ren uttråkan och pappan måste eskortera ut den stackars traumatiserade sonen.
Sedan följer ett par timmar av irrande nedåt parken där en utlovad lekplats skall finnas. Flera hinder påträffas i form av panikmässig kissnödighet, total soppatorsk, borttappning av familjemedlemmar, missade mobilsamtal, missade återuppringningar samt smältande mutglassar i försök att blidka aviga familjemedlemmar (inklusive mödrar).
Så småningom hittar vi en klätterställning med rutchbana och med tillhörande kaffeservering och alla familjens medlemmar verkar vara hyfsat nöjda på en och samma gång.
Sambon och jag tittar på varandra och konstaterar att vi hade kunnit uppnå samma underhållningseffekt på våra barn bara genom att åka till Täby. Två- och fyraåringar couldn´t care less för en varg som ligger och sover på en klippa 75 meter bort.
Mamma och pappa hade varit flera tusen kronor mindre fattiga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
känner igen det där. Svårt att impa genom att skrika att titta där, genom dörren där borta ser du en elefentrumpa när den man försöker impa på har ridit på elefantens huvud och skrubbat den i floden.
Hahaha...igenkänningsfaktorn är hög - trots att jag ej har egna barn. Kul beskrivning av kaoset. Hoppas ni inte blev helt söndestressade av den lilla utflykten. Snart ses vi!
Det roliga är att när vi tittade på bilderna redan samma eftermiddag så konstaterar vi att det ser ju ut som vi hade rätt trevligt ändå. :)
Vi fick belöning för mödan efteråt. Hittade en jättemysig uteservering nedåt Bråviken som hade en helt genial barnbuffet (köttbullar, fiskpinnar, pommes, pannkakor, gurka och tomat) samt saftig hemmagjord hamburgare och kall öl. Killarna åt som ponnys och pratade glatt om dagen sen busade de med den uppställda tågvagnen i timmar medan vi fick äta i lugn och ro. Så det var inte bara misär.
Skicka en kommentar