Förtrollning

Det är något speciellt med hur ett barn upplever sin omgivning. Hur det minsta lilla kan vara så fängslande. Jag minns en jul i tioårsåldern när jag sover över i mormors bäddsoffa och bligar med mina närsynta ögon genom nattmörkret på den tända julgranen. Ljuset bröts i min astigmatism och alla julgransljus och kulor fick stjärnglittrande disney-reflexer. Jag kunde inte ta ögonen från det. För det var väl helt andra ögon man hade på den tiden. Farmors luggslitna, pärlbroderade kuvertväska i siden var ju en skatt jag ömsint bäddat ned i en låda bara för att ta fram och beskåda ibland. För fin för att leka med. En av havet slipad grön glasbit vändes i timmar i mina sandiga barnanävar. En superrosa dockklänning med massvis av spets var ju andlöst vacker för mig en gång i tiden, tänk om man själv kunde få ha en likadan som Cindy-dockan? Jag minns fortfarande hur magisk Dorabella i trolltider verkade och jag vill inte se henne igen som vuxen om jag slipper. Då skulle förtrollningen vara bruten.
Som vuxen är man nämligen så luttrad. Paljetter och glitter som var så fint i lågstadieåldern väcker mest avsmak i dag. Hur hittar man det som tindrar när man växt upp? Alltså, nu pratar jag inte om de stora växlarna såsom sina barn som man i princip existerar genom eller den människa man valt att dela det stora med. Utan de små pirren, den lilla guldkanten, det barnsliga glittret?
Jag kan bli alldeles bortkollrad när jag lyssnar på basgången i Erykah Badu´s "I want you" och "Bump it" och nästan fantisera om att gifta mig med den mannen vars händer kan producera en sådan laid back puls. Jag kan få tillfällig eufori av att ta en löprunda i naturen och känna dofterna, speciellt såhär på höstkanten. Frågan är varför jag inte springer varje dag? Jag älskar att parta med mina syskon och se min glada lillebror vara kung på dansgolvet. Jag älskar citronmarängtårta. Och Finn Crisp. Och rödvin.
Jag har alltid varit en njutningsmänniska. Lite för lat, lite för svag för skönhet och belöning för att kunna bli riktigt lyckad som vuxen i allt det där som räknas och mäts. Men det innebär en förmåga som jag vårdar ömt. Att kunna bli barnsligt förtrollad.