En rejäl radiohöna av en frekvensfjäder

Så har arbetslivet börjat rulla på och tjopp, tjopp så hamnade jag på konsultuppdrag i andra änden av länet. Jättekul och meriterande, men familjelogistiskt blir det oerhört stressande. Det yttrar sig på olika sätt. Såsom aggressioner gentemot min bilradio; Att jag vill ha in just en specifik kanal, men där jag bor har vi dålig mottagning så då kan jag inte hitta kanalen och programmera förinställningen en gång för alla. Detta i kombination med en nyckfull display som knappt är läsbar i dagsljus gör kanalinställningen svår och med en timmas intensiv bilkörning framför mig där jag inte har någon chans att göra ett seriöst försök att hitta den eländes kanalen. Ibland har jag tur och får in den genom att blindtrycka på searchknappen när jag kommer närmare stan. Men det är ju inte det som är det sjuka, utan att jag faktiskt inte känner att jag har tid att (när mottagningen är bättre) göra ett ordentligt försök att hitta den darned illusive Mix Megapol (för ja, den banala sanningen är att Adam och Gry vill jag ha på morgonen). Eller att jag igår morse faktiskt satt och körde med mobilens headset i öronen och lyssnade på Äntligen Morgon från mobilen.
En familjelogistisk åtgärd som jag tar till är att ge mig av strax efter sex på morgonen för att kunna lätta från jobbet vid fyra (om jag slänger i mig maten). Fåfänga försök ofta då det känns som oavsett när jag startar så missar jag ändå middagen med hästlängder.
Men. Gud vad kul det är att ha en roll igen.
Gud vad kul det är att vässa hjärnan. Att vara i farten.
Och det är underbart att komma hem till sina barn på kvällen.
Med ovana ögon för deras ljuvlighet och med väldigt nykär, tunn hud, mottaglig för små kramar.